Jag ger upp !
Ska jag fortsätta vara er till lags när det passar er ? Tror ni på allvar att man kan behandla en människa hur som helst, hit eller dit ? Ignorera lite grann i någon dag,. prata med personen nästa.
Jag kanske är svag, säger ja när jag borde säga nej - Det är slut med det !
Ibland tänker jag tillbaka på tiden då vi hade "kul", hade den tiden kommit idag, hade det inte varit kul. Jag har nog mognad en nivå. Jag kommer också ihåg tiden då ni var så fruktansvärt elaka, ett litet tjafs som inte ens rörde er ryggen, förstorade NI upp och fick mig nästan att flytta hem från Halmstad, Vet NI hur ELAKA ni är ?
Jag förlät er, hur kunde jag? jag är värd så mycket bättre ! Ändå knyter man sig fast igen, nu får jag väl vara själv då.
Ni kanske skrattar åt mig med mina nyfunna vänner, när jag diskuterar eller visar vad jag kan en lektion, men jag säger bara det - Det är fan jag som skrattar på studenten när jag står där med mina betyg !
Jag är mig själv, det duger tydligen inte. man kan väl istället säga såhär; tycker inte ni att jag duger, duger inte ni för mig !
Jag börjar få insikt i livet, det jag uppskattar mest är min familj, min pojkvän och goda vänner. Just nu vet jag inte om jag har några riktigt goda vänner? Har jag det? Ibland känns det som man blir accepterad i det nya umgänget, för den man är, inte för någon man försöker vara. Kanske kommer jag hitta goda vänner för livet? kanske inte.. vi får helt enkelt se vad som händer.
En sak är säker, jag klarar mig själv nu !
