Att leva.
Räknar återigen foderstater, just nu för tävlingshästar. Roligt roligt.
Samtidigt har jag funderingar;
Vi människor lever i så många olika samhällsklasser, vi lever i grupper, är indelade efter vem vi är och vart vi kommer ifrån. Vi lever efter fördommar och okunnighet, vi yttrar oss när vi inte borde.
Vi tar diskutioner som vi inte klarar av.
Vi kämpar ständigt efter nya mål.
Tävla sig upp med hästen, bli bäst i skolan, få snyggast bränna,ha dem hetaste kläderna, ha den perfekta pojkvännen, ha den perfekta vännen och familjen. skaffa hus, skaffa bil, jobb, utbildning.
Allt handlar om att få perfektion, är det bra eller bara omåttligt dumt ? Går vi i ett ekorr-hjul som aldrig stannar? Finns det mer?
Vi anser oss vara bättre än någon annan, varför? för att du är bättre i skolan än denna annan ?
du ser att någon är bättre än dig, varför? för att hon har ett vackert ansikte?
När ska vi sluta att vara fokuserade på att ha, och börja ge ?
När ska vi börja älska istället för att hata? Går det?
Många bär så mycket hat , ångest och prestationsångest över sig varje dag. Till vilken nytta? Vem tackar dig?
Blir dina föräldrar nöjda och mer stolta över att du utbildar dig till något , som folk anser vara bra, men som egentligen bara är meningslöst, du formges till bara ännu en kvinna som har hela sin fokus på att uppgradera sig, bli bäst. ?
Är perfektion hos en kvinna, att ha just perfektion på allt? Vad spelar roll, när du verkligen står där i slutet ?
Vad är meningen med allt?
